2012-08-15
Oskar Kylberg & Prins Carl Philip lanserar formgivning "Svenska Djur"
Igår lanserade Prins Carl Philip och Oscar Kylbergs sin egna formgivna servis ”Svenska Djur” tillsammans med Gustavsbergs Porslinsfabrik. Servisen är tillverkat i stengods och kommer att säljas exklusivt på NK under lanseringsperioden. De första produkterna som lanserats är skålarna under namnet Skogsharen och Mullvaden som har inspirerats av sina syskonbarn.
Oskar Kylberg: Vi tittade först historiskt på Gustavsberg och såg att det fanns mycket lekfullhet som Stig Lindbergs Krakel Spektakel. Vi har många barn i familjen och hos våra vänner plus att vi gillar mycket natur och skog. Så den ena polletten led till den andra samt att vi inte ville förmänskliga djur utan göra dem som dem ser ut.
Prinsen Carl Philip: Det har varit en noggrann process med duktiga hantverkare som har kommit med deras synpunkter och infallsvinklar. Vi hade inte direkt kunskap hur materialet beter sig. Exempelvis tjocklek eller hur man hänklar djuret på tallriken. Det har varit väldigt roligt att följa hela resan från skiss till en färdig produkt. Tillverklingsmässigt så har det varit svårt. Produkten måste tas 40 gånger innan den är klar och varje skål har varit ett hantverk. Djuren ser lite annorlunda från fat till fat då öronen och svansen kan se lite olika ut.
Oscar Kylberg: För att få fram förpackningen har vi tittat mycket på klassisk och modern kultur samtidigt som vi ville anpassa oss såg vi att förpackningarna var mycket fyrkantiga. Processen har varit att både ta fram det bästa ur tallrik och fat därav att vi kallar det för skålrik. Därför att exempelvis om barn som ska äta ur den så behöver maten ska kylas ner lite snabbare och man ska inte behöva jaga runt maten utan man får upp den snabbt. Man kan även ha den som skål för praliner. Så att den har många funktioner.
Jörgen Eriksson, NK Glas & Porslin: Vi tyckte att det var en mycket bra idé. Vi tyckte att produkten var väldig intressant kombination av funktion och lekfullhet.
Tipsa en vän
Fotograf & text: Cristina Funke